Svensk ordbok 2009, webbversion

hoppa på´ verb hoppade hoppat hopp·ar1plötsligt an­falla ngn, ibl. med ett språng e.d. komm.ska du hoppa på en som är så liten?○äv. bildligto­väntat kritisera diskussionen hettade till när NN plötsligt hoppade på sin egen parti­vänhoppa på ngnsedan 19162in­låta sig på tid.ett lockande an­bud som hon genast hoppade påhoppa på ngtsedan 1853Subst.:vbid1-183983påhoppande; påhopp (till 1)