Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hoppade hoppat
hopp·ar1plötsligt anfalla
ngn, ibl. med ett språng e.d.
komm.ska du hoppa på en som är så liten?○äv. bildligtoväntat kritisera
diskussionen hettade till när NN plötsligt hoppade på sin egen partivänhoppa på ngnsedan 19162inlåta sig på
tid.ett lockande anbud som hon genast hoppade påhoppa på ngtsedan 1853Subst.:vbid1-183983påhoppande;
påhopp (till 1)